Ett ljus för pappa

Jag har inte orkat blogga eller ens göra något vettigt de senaste dagarna då jag i lördags natt fick ett fruktansvärt samtal om att min happa somnat in. Det var ingenting som var väntat, även om han var gammal och inte var helt frisk.

Att min pappa somnat in har nog fortfarande inte hunnit sjunka in hos mig. Det kommer i vågor. Ibland gråter jag så att jag knappt får luft för att i nästa stund minnas tillbaka och skratta för mig själv åt något han berättat eller gjort.

Jag tänder ett ljus för pappa, för en sak är säkert, även om han inte är här på samma sätt längre, kommer han alltid finnas i mitt minne och i mitt hjärta.